
Det var en grymt viktig tävling för mig. Det var min sista tävling, det var bestämt sedan lite mer än en månad tillbaka. Tankarna kring en ytterligare säsong har gått fram och tillbaka hela året. Jag har lyckats träna bra, och varit tvåa på en SverigeCup som bäst. I juni körde jag för svenska landslaget i Norge, det var en grymt kul resa!
I vilket fall. Denna sista Sverigecup har jag tränat uteslutande för i fem veckor. Jag har under den tiden kört några långlopp, Finnmarksturen och Bockstensturen, helt utan tanke på resultat. Råkade bli inofficiell distriktsmästare på ett race jag gjorde väldigt bra. Jag har tränat en hel del med Micke Häggqvist, det har vart skitbra och kul! I övrigt har jag vart lite av en pain-in-the-ass mot omvärlden.. Sofie har fått stå ut med en del och andra kompisar tycker nog inte att de hört något av mig.. (Sorry,)
Det gav ingen extrem fart, i vart fall inte jämför med Wengelin, Darvell och Max som knep pallplatserna. De måste kört som satan.. Banan är en av de bästa jag vet, den är verkligen krävande!
Jag slet som ett djur, och försökte verkligen. Det gav inte mer än en åttondeplats tyvärr.
Men, viktigare, det gjorde det möjligt för mig att trappa ned utan att gå i graven av ångest. Jag försökte verkligen, och gav det en chans och tid. Det känns jävligt bra, och var lite meningen när Max presenterade förslaget dagen efter föregående SverigeCup i Borås fem veckor tidigare.
Nu känner jag mest en bekväm känsla till cyklingen. Jag har fått svara att jag är cyklist, men inte elitidrottsman för tillfället. Jag är skitglad över 2007, mycket nya vänner i “sykklingsverden” och kul grejer som har hänt. Jag har visat resultat för klubben (Spårvägen Cykel) och sponsorer (pedalogerna.com, Jaguarverken, Jofrab, Aktivitus, Haga Eyewear….) och hoppas de fortsätter stötta cykling som de gjort hittills.
Fan, vilket otroligt liv jag har haft hittills..
Nu har jag beställt en cykelcross.
Förresten, några av er som körde i Uddevalla har bilder på mailen inom några dagar..
Tack för mig!
Vh
Hjalmar
(Foto Sofie Knutsen)
Här kommer ett inlägg från idag, den 7 oktober.
Shit, jag fick gå en timme.
I kväll efter jobbet på InterSport tog jag bilen hem och slappade ett tag. Hade tinat mat som skulle lagas och gjorde det, men tog en kort löptur där emellan. Sprang till Brantbrink och ett kort elljusspår. Jag måste utforska möjligheterna till träning mörkertid mer.. Eller sonika skaffa en pannlampa..
Efter maten, strax efter nio, var jag tvungen att lämna tillbaka bilen till föräldrarna. Den får körförbud imorgon p.g.a trasig belysning… Well, mamma skjutsade mig till tåget ändå. Det var perfekt, och jag hann med det bra.
Av någon anledning gick det långsammare ner till Tullinge, och jag missade bussen. Jävligt, det är några kilometer att gå, och nästa buss kom inte förrän om en timme.
Tur att Darvell tipsade mig om “dagisvägen”!
Synd att jag gick åt helvete fel ändå. =)
Och okej, det tog bara 55 minuter. Men ändå. Det är ju ett dagsverk för vår feta befolkning..
Jag fick bilder från Sofie som hon tog i Uddevalla idag. Det var rätt jobbigt att se emellanåt. Någonstans tror jag att så fort jag släpper elitidrottslivet psykiskt så är jag kass. Nyrakade inoljade ben kändes avlägset…. …men snyggt… Jag känner mig redan lite som betrakare och elitcykellivet kanske ser humanare ut än vad det är? (?)