Stockholm Marathon 2010

15 juni 2010

Så var det gjort! Min första mara!

Veckorna som föregicks har varit kantade av låg volym i träningen. Det har kommit sig av en befarad benhinneinflammation vilken hållt i sig en-två månader. Jag upplever det som att det är en del i helheten att det är lite småtufft att nå sin måltid på ett marathon. Gör man inte någon miss under loppet har man antagligen gjort det under träningen. Som för mig, med möjligen för mycket ny träning för mig. En erfarenhet rikare.

Helgen och upplevelsen kom att utspela sig mycket med tidigare uppsatscamrade Gustav som även han sprang för första gången. Efter min ekonomiekandidats sista tenta på morgonen, och Sofies yngsta systers student tog jag mig in till stan. G och jag hämtade nummerlapp och konsumerade på mässan vid Östermalms IP. Tog sedan varsin pastalåda och åkte till ”Smaka på Stockholm” i Kungsträdgården för att inhandla två pastalådor till, var. Perfekt. Även om sangrian såg rysligt god ut höll vi oss till pesto+pasta.

Morgonen föreföll i liknande ton. En tunnelbana senare och en stresshorminnivå högre tog vi tunnelbanan in till stan. Det gick smidigare än förväntat och vid Slussen träffade vi en bekant från världen med två hjul och pedaler. En erfaren marathonlöpare i mina ögon och upphovsmannen till de sista strategiska tipsen jag tog till mig innan starten. Man måste ibland tvinga sig själv att inte springa om den framför. Alltså, ta det lugnt!

Det var en idé jag tog till mig. Jag öppnade första milen på 47.25, cirka 9 min över mitt PB.

Halvmarathon passerades ute på Gärdet, tydligen en del av den nya bansträckningen. Tiden 1.38.59 hade inte räckt långt i ett lopp på distansen, och cirka 12 min över PB. Senast jag sprang den distansen var under Göteborgsvarvet två veckor tidigare. Jag hade fått för mig att om jag klarade halva distansen utan problem skulle det inte vara några problem att ta mig i mål helskinnad. Jag blev sugen på att öka farten.

Med 15 km kvar, kände jag mig pigg. Jag avvaktade, och gjorde likaså vid 14, 13, 12, 11 km. När jag passerade 35 km markeringen mellan västerbron och Stadshuset började jag tro att jag skulle hålla även med en fartökning. Nu vet jag inte hur mycket man kan kalla en fartförändring på 2 min per mil för ökning, men det blev iallafall ingen fartsänkning mot slutet. Med 40 km lubbade var jag tvungen att utmana galningen som gjort rusher sista halvmilen i vad som verkade vara desperata försök att ”spurta sista biten”. Han verkade göra en till fartökning på mitt förslag men försvann sedan, och jag gjorde mina sista två kilometrar till mina snabbaste, med ett tempo på 4.18m/km, alltså 2 s/km långsammare än farten som behövs för 3.00h på hela distansen.

Jag var gråtfärdig i mål och kände mig stolt som Pheidippides. I did it! =) Nu smids det planer för en tid ned mot 3 h, och 21 km på 1.25. Det blir redan i höst, hoppas jag.

Stockholm Marathon 2010
Distans: 42,195 km
Tid: 3:18:16
Tempo: 4:42 min/km
Plac: 937 (550 i åldersklas????)

Mer resultat här.