5 juni smäller det!
Målet är satt till maximalt 3 timmar.
Vilka är med?
- Hjalmar Bengtsson
- Gustav Johansson
- Alex N.
- Mika R.
5 juni smäller det!
Målet är satt till maximalt 3 timmar.
Vilka är med?
Just det! Jag sprang Göteborgsvarvet i maj! Skitskoj, och med betydligt större leende efter målgång! Syrran sprang också, och vi sprängde våra egna förväntningar, båda två! Jag lubbade Milspåret vid Sjöhistoriska bara någon dag efter (lördag-tisdag). Satte även där min andra uppmätta tid på milen! Tjolahopp!
Göteborgsvarvet, halvmaran: 1.27.xx
Milspåret, 10km: 38.39
Jag hojade runt Lida Loop också! Med ökad förståelse! För hur det känns att vara helt slut efter två loopar av tre! ![]()
En medioker 40e plats i elit blev det. Kul!
Vi hörs!
Det var en grymt viktig tävling för mig. Det var min sista tävling, det var bestämt sedan lite mer än en månad tillbaka. Tankarna kring en ytterligare säsong har gått fram och tillbaka hela året. Jag har lyckats träna bra, och varit tvåa på en SverigeCup som bäst. I juni körde jag för svenska landslaget i Norge, det var en grymt kul resa!
I vilket fall. Denna sista Sverigecup har jag tränat uteslutande för i fem veckor. Jag har under den tiden kört några långlopp, Finnmarksturen och Bockstensturen, helt utan tanke på resultat. Råkade bli inofficiell distriktsmästare på ett race jag gjorde väldigt bra. Jag har tränat en hel del med Micke Häggqvist, det har vart skitbra och kul! I övrigt har jag vart lite av en pain-in-the-ass mot omvärlden.. Sofie har fått stå ut med en del och andra kompisar tycker nog inte att de hört något av mig.. (Sorry,)
Det gav ingen extrem fart, i vart fall inte jämför med Wengelin, Darvell och Max som knep pallplatserna. De måste kört som satan.. Banan är en av de bästa jag vet, den är verkligen krävande!
Jag slet som ett djur, och försökte verkligen. Det gav inte mer än en åttondeplats tyvärr.
Men, viktigare, det gjorde det möjligt för mig att trappa ned utan att gå i graven av ångest. Jag försökte verkligen, och gav det en chans och tid. Det känns jävligt bra, och var lite meningen när Max presenterade förslaget dagen efter föregående SverigeCup i Borås fem veckor tidigare.
Nu känner jag mest en bekväm känsla till cyklingen. Jag har fått svara att jag är cyklist, men inte elitidrottsman för tillfället. Jag är skitglad över 2007, mycket nya vänner i ”sykklingsverden” och kul grejer som har hänt. Jag har visat resultat för klubben (Spårvägen Cykel) och sponsorer (pedalogerna.com, Jaguarverken, Jofrab, Aktivitus, Haga Eyewear….) och hoppas de fortsätter stötta cykling som de gjort hittills.
Fan, vilket otroligt liv jag har haft hittills..
Nu har jag beställt en cykelcross.
Förresten, några av er som körde i Uddevalla har bilder på mailen inom några dagar..
Tack för mig!
Vh
Hjalmar
(Foto Sofie Knutsen)
Här kommer ett inlägg från idag, den 7 oktober.
Shit, jag fick gå en timme.
I kväll efter jobbet på InterSport tog jag bilen hem och slappade ett tag. Hade tinat mat som skulle lagas och gjorde det, men tog en kort löptur där emellan. Sprang till Brantbrink och ett kort elljusspår. Jag måste utforska möjligheterna till träning mörkertid mer.. Eller sonika skaffa en pannlampa..
Efter maten, strax efter nio, var jag tvungen att lämna tillbaka bilen till föräldrarna. Den får körförbud imorgon p.g.a trasig belysning… Well, mamma skjutsade mig till tåget ändå. Det var perfekt, och jag hann med det bra.
Av någon anledning gick det långsammare ner till Tullinge, och jag missade bussen. Jävligt, det är några kilometer att gå, och nästa buss kom inte förrän om en timme.
Tur att Darvell tipsade mig om ”dagisvägen”!
Synd att jag gick åt helvete fel ändå. =)
Och okej, det tog bara 55 minuter. Men ändå. Det är ju ett dagsverk för vår feta befolkning..
Jag fick bilder från Sofie som hon tog i Uddevalla idag. Det var rätt jobbigt att se emellanåt. Någonstans tror jag att så fort jag släpper elitidrottslivet psykiskt så är jag kass. Nyrakade inoljade ben kändes avlägset…. …men snyggt… Jag känner mig redan lite som betrakare och elitcykellivet kanske ser humanare ut än vad det är? (?)

Micke Häggqvist och jag i starten. Det var skitkul! Foto: Peter Eklund
Yes! Inofficiell distriktsmästare och ett humör på topp!
Årets kanske roligaste tävling gick ruskigt bra. Jag hade snabba starka ben, kände mig lätt, var snabbast, hade mycket folk som hejade och hade skitkul! Tyvärr var det bara startande från en klubb i klassen så det blev ingen DM-status. Men det var mer Länna Sport-väskan jag körde för.. Dock en utan hjul. Suck…
Det var skiiitmånga som tog kort, både igår och idag, och jag hoppas någon vill maila lite bilder?
Peter Eklund tog en del bilder, och la ut dem på sin sida! Han börjar bli vass på att fotografera övrigt också..
Jag skriver lite mer sen också. Nu har jag precis kommit hem, passet blev 6 timmar långt.. BMX-banan i Älvsjö (gick skitbra), körde lite i Högdalstoppen, hoppade lite, skog tillbaka hem och mötte Häggqvist. Vi cyklade till racet, som vi körde, och på väg hem (cirka en timme) adderade vi upp med sista loopen på Lida Loop och lite jam i dirten mellan Huddinge Sjukhus och Flottsbro.
Resultat
Senior/Elit 6 varv
1. Hjalmar Bengtsson, 53,38
2. Per Kumlin, +3,34
3. Johan Höglund, +4,34
Junior 6 varv
1. Micke Häggqvist, 55,38
2. Fredrik Adolfsson, 1,02,24
H30 5 varv
1. Magnus Grape
2. Erik Wrang
3. Stefan Norlin
4. Franz Hellberg
5. Carl Bråkenhielm (alla inom en minut!!)
Länkar
Hur gick det för DIG? Kolla resultaten! Här.
Reportage på velo.se
Bilder Peter Eklund
Idag vaknade jag hos Sofie vid åtta. Möttes av strålande solsken som framåt förmiddagen övergick i mer blåst och moln, en vanlig höstdag. Löven börjar falla och det finns hundra anledningar att bli deprimerad, nedstämd och inåtriktad.. Om man känner för det?
Jag tog bilen hem och bytte om. Föräldrarna åkte till Runmarö och jag mötte dem när jag gick.
Tog hojen till Flottsbro.
Mötte lite bekant folk från Täby MTB och körde runt halva banan. Körde ett varv till med Micke Häggqvist. Det är en kul bana – nästan bara stig! Välbekant stig..
Alex drog av ”ett-två-tre”-starten 12min över 11 och jag skulle verkligen vara iväg först. Jag ville leda från start till mål. Det gjorde jag också, undantaget ett halvt varv när Micke Häggqvist låg före. Han fick problem, först med sadeln verkade det som, och sedan med huvudet, ryktas det. Det är väl väl känt sedan tidigare att grabben har något fel med skallen när han kör så jävla fort, men nu hade han ont.
Micke fick bryta och närmast efterföljande var Per Kumlin och David A. Skantze, dagens trea. De var jämna idag och det skiljde bara 18 sekunder om jag minns fel? Jag såg inte min tid men 3-4 min någonstans.
Jag fick slita jävligt hårt, och hade blodsmak efteråt. Det var nog sommaren 2005 jag hade det senast..
Imorgon är det DM hos Lillen, en tävling jag inte tänkte köra från början, men som nu blir del i mitt femtimmarspass. Går det att träna och bli distriktsmästare på samma gång?? Vi får se!

Foto: Lena Bengtsson, som var på plats med pappa och Frida =)
112km MTB. En gång var Finnmarksturen Sveriges mest prestigefyllda lopp, i klass med XC-SM. Den visade bl.a. Dan Kullgren 2001 när han kom tillbaka efter en avstängning, enbart, för att vinna just de två tävlingarna. Intressant…
För mig har FMT inte varit någonting jag lagt krut på. Som ungdomscyklist, under loppets glansdagar, körde jag årligen. I junior och elitklass har jag bara kört loppet en gång, för två eller tre år sedan. Sjukdom, och ett brutet båtben (2006) har hindrat mig tidigare, och förpassat mig till langarrollen…
Starten i år blev en hård sådan. Mitt mål var inte att ta mig runt, eller vinna. Det var att bli sliten, som satan. Och, om jag hade ben för det, hjälpa Maxen och ta spurtpriset (det som ger 3000.- alltså, inte det som ger tavlan.. Grattis Mange
)
Det gick i stöpet, och jag punkterade efter 25 minuter. Efter en långsam lagning jobbade jag på, med ambitionen att bli trött stående. Trött blev jag, men kom ikapp gruppen med Micke Salomonsson gjorde jag aldrig. Kom ikapp Ola Hellström och Oscar Byhlinder men enligt ord i omklädningen hade de just sällskapspunkat och hade mer krafter än mig.
Jag tuffade på, runt 18-25e plats, och drog på emellanåt. Loppet är långt, och när två timmar gått, och jag kört mig sliten och trött, slog jag av. Det var skönt att kunna köra loppet utan press, och med en penningutdelning enbart till topp 5 var det inte mycket förlorat. Micke fick en finfin pump, men det är man väl värd om man placerar sig elva på ”Mountainbikens Vasalopp”. Inte sant? ……….
Efter andra punkteringen, precis när jag dragit på lite i ”Ludvikas näst roligaste stig”, enligt Max och mig, och kanske en halvmil ifrån ”Ludvikas roligaste stig”, drog jag i slangen jag snott ur Salomonssons langaback. Schysst. En punkad slang, och en patron som inte fungerade. En snyting ska han ha.. Ett ”tur att jag inte behövt använda den själv” fick jag..
Situationen redde upp sig och med uppskattningsvis 15km kvar stannade jag och fick saft och kakor hos Fredrik Modins sambos (flickväns? frus?) granne. Jag blev erbjuden att låna sällskapets herrcykel i fint skick men avböjde och fick lift med en Ludvikabo tillbaka till Hillängen. Konstaterade en andraplats för Max på samma vis som i fjol, spurtslagen av Jens Westergren.
Micke S slutade elva. Per Kumlin 14e, ett bra lopp av honom. Junior-Mattias 9a totalt efter sin första ”jävla Finnmarkstur” och svenske Mästaren Darvell trea. Wengelin 6a och Wetterhall 8, som verkar ha bra planer för säsongen 2008..
Jag har planer för 2007. De ser ut enligt följande, ungefär: Träna, träna, träna, träna, BST, träna, träna, träna, vila, träna, MTB-Sthlm, träna, träna, vila, vinna sverigecup.
1. Jens Westergren, Rivette
2. Max Öste, Scott
3. Magnus Darvell, Giant Anthem
4. Lars Bleckur, Scott
5. Danne Eriksson, Trek
6. Matthias Wengelin, Scott
7. Oscar Ekstam, Trek
8. Alex Wetterhall, Focus
9. Mattias Nilsson, Scott
10. Mathias Bergkvist, Scott
11. Micke Salomonsson, Focus
Foto från MTB-Sthlm hemsidan Idag var det backigare än backigast!Max hade bäst fart, jag hade uppenbarligen näst bäst fart! En rolig bana och kul med många bekanta ansikten från hela stan, och även besök från ”norrland”, Frallan. Två gånger upp för Högdals”berget” och lika många gånger ned. Det här är nog den mest tävlingsbanelika MTB-Sthlm-deltävling någonsin! Riktigt kul.. ..för de som är tränade. Självklart jobbigt för många, MEN, vänjer man sig vid detta så kickar man ass på de större tävlingarna.Stefan Nilsson körde imponerande bra i backarna (uppför). Kanske beror på de miljontals träningstimmar han lagt här? Den nya sopstationen förstörde hans uppför-alla-toppar-på-en-bana-bana han sägs ha haft. Världens kanske hårdaste kortvarv? Per var trea och jag tror minsann Magnus Grape var efter honom. På gång att göra världens kollision vid passering av målområdet.. 1. Max Öste2. Hjalmar Bengtsson3. Stefan Nilsson
Foto: Louise Flockhart
Den lerigaste Sverigecupen på 14 månader och 15 dagar (Borlänge Tour 2006). Den gången gillade jag det, och det är inget ovanligt. Jag känner mig som en 5-åring som leker i vattenpölar med bästa polarna igen. Perfekt!
En hård ”riktig” MTB-bana till skillnad från många andra banor i landet gav stora tidsavstånd mellan åkarna. Ett något svagt startfält gav få placeringar i mål precis som det också blir när det är sju varv på en bana. 10 cyklister gick imål utan att bli varvade av helgens suverän Magnus Darvell (pedalogerna.com / Falu CK). Jag slutade elva och hade ett kalasroligt lopp!
Louise plockade ihop några bra bilder, kanske får jag dem i ett mail i ”mega-full-size?” De finns här allihopa.
Nästa helg blir det Finnmarksturen. Jag ska se Max vinna den. Efter det, NM/Bockstensturen i Varberg, och två helgers uppehåll innan sista SverigeCupen i Uddevalla den 23e september. Plus, såklart, MTB-Sthlm 16e september!Jag börjar ta tag i träningsplaneringen för ungdomarna nu igen efter sommaruppehållet också. Det blir kul ,och lite att jobba med.
Nu på tisdag skriver jag in mig på skolan för att läsa Företagsekonomi. Det ska bli skitskoj!På måndag ska jag följa med Sofie och kolla på några lägenheter. Det är också något nytt för mig med visningar, trots min extremt höga ålder på 22 år.. Ändring! =)
Det kommer mer bilder, men jag vill lägga upp texten..
Vilket roligt SM! Vilka bra banor och vilka roliga tävlingar! Jag hade skitkul, under loppen.
Jag hade det bra även runt om. Stefan Nilsson, Micke Salomonsson, Per Kumlin, Justus Adédoyin, Magnus Grape, Stefan Norlin och några respektive bodde på vandrarhemmet A6 i Jönköping. Det funkade skitbra oss emellan och vi hade tvättmaskin och slang på parkeringen. Sladd på parkeringen fixade kidsen som var ute och brunade däck på nån gammal volvo på Coop Forum parkeringen mitt emot vandrarhemmet. Det hände några nätter i rad och var kanske det enda störningsmomentet för sömnen… Darvell och Max var över några gånger också och det var kul. Lördagen efter XC-loppet var vi ute och käkade och tog en öl. Mange körde över allas förväntan och blev 2a i herrarnas elitlopp, den viktigaste enskilda tävlingen som går i Sverige i år, utan tvekan.
I H30-gubbarnas lopp fick Spårvägen lag-silver. Det var kul, och alla tre medaljörerna bodde med oss. Inget överdrivet firande, trots Grapes bronsmedalj individuellt. På söndagen var det ju XC. Där satte en punktering stopp för Justus guldplaner dock, och även om både Mange och Justus låg på medaljplats under delar av loppet slutade det med en dock hedrande fjärdeplats (Justus), en nionde plats (Magnus) och en trettonde plats (Stefan Norlin).
Micke Häggqvist var ensam Spårvägencyklist i Herrjunior och fan vad han kör! Jag missade början av loppet så jag vet inte hur grupperingen blev till, men när jag kom in låg Mattias Nilsson och Niklas Gustafsson tillsammans i tät. Någon minut bakom dessa Oscar Byhlinder och Micke. Även om både Mattias och Oscar drog ifrån sina konkurrenter på sista varvet visade dessa fyra landslagsåkare varför just de hör hemma i blågula kläder… I tempoloppet gavs utrymme för fight de tre emellan och Niklas Gustafsson måste kört jävulskt och vann. Riktigt lerigt och blött var det och den människa som inte gillar det har inte leklusten kvar.. It rocks!
Micke var inte till start, och Olof Jonsson tog då fjärdeplatsen med Oscar och Nilsson tvåa och trea.
Men hallå! Det var ju ett elitlopp också! Eller två, faktiskt. XC-loppet gick på lördagen, och det var skitskoj. Jag startade i första led och fick en känsla av att ”slakta cykeln” precis som i Houffalize. Känslan av att man använder cykeln som den ska användas, att man kör sönder saker för att de tar så jävligt med stryk, inte att man vurpar eller liknande. Det tror jag inte många i Sverige har upplevt, om de inte varit och kört utomlands. I Houffalize gjorde jag allt jag kunde för att ta mig fram så snabbt det gick, och utför gjorde jag allt för att hålla mig kvar på cykeln. Gjorde det inte ont när jag körde utför släppte jag mer. Sen small det förvisso, under loppet den gången. Händelsen på SM i lördags var ju såklart lättare. Det var bakom Bleckur i stenarna på startloopen, och det var aldrig någon fara. Men känslan gav mig skitbra motivation och fightingspirit för dagen!Dagen ja, som jag spenderade med Micke Salomonsson i huvudsak, som vanligt. Den här gången körde han starkare än mig i slutet och drog iväg när Jens kom ikapp, (och vi körde om Robban Larsson). Jag kan konstatera att vi var ganska jämnbra idag, om än på olika saker. Jag tappar lite mot Micke i början av stigningar men har bättre igångdrag och håller högre jämnare fart efter backar. Rätta mig om jag har fel Micke, eller någon annan?Jag blev elva i mål. Jag har gjort bättre (sexa i fjol) men hade en riktigt kul körning i år. Kessiakoff vann, efter att med Darvell på hjul ha dragit ikapp Emil, och gått om honom i liftgatan uppför. Darvell gjorde säsongens coolaste ryck fångat på film (nu hittade jag den inte på svt play, men den finns där) och blev tvåa. Det är ruskigt bra att ha som merit.
Tempoloppet då, hur gick det? Jo, regnet, det bara öste ner. Kanske i 24 timmar konstant innan loppet. Dynglerigt och sviiinskoj alltså! Jag startade som sjunde grabbhalva och var i mål som fjärde eller femte. Körde om några stycken men blev omkörd av dagens överraskning, Bleckan! En tredjeplats blev det för honom, efter Fredrik och Emil. Jag blev trettonde där, och det är nog en av de bättre SM-tempokörningarna jag har gjort. Jag lägger aldrig lika mycket energi på tempoloppet som XC-loppet. Det är ingenting jag tränar för.
Efter detta var jag i Göteborg två dagar, och gjorde ett test på Aktivitus. Jag fick jättebra idéer och förslag på hur jag ska göra mig själv snabbare i del två av säsongen.
Foto Sofie Knutsen och Mattias Lundqvist

Foto: Louise Flockhart
Mitt andra långlopp för i år. Jag var väldigt taggad innan start och hoppades på bra ben efter två dagar vila.Det gick tyngre än väntat och jag hade en riktigt hard time att köra upp mig i fältet. Slutade på en elfte plats idag.Bleckur vann för Darvell och Danne Eriksson. Sen Max, Mattias Nilsson och fler.Micke Häggqvist vann juniorklassen efter en kramp-spurt mot Oscar Byhlinder. De två spenderade jag stor del av loppet med men drog ifrån med en halvmil till mål, och efter 3 timmar och 12 minuter kunde jag konstatera att loppet blev mycket kortare i tid än jag trott innan.