
Foto: Lena Bengtsson, som var på plats med pappa och Frida =)
112km MTB. En gång var Finnmarksturen Sveriges mest prestigefyllda lopp, i klass med XC-SM. Den visade bl.a. Dan Kullgren 2001 när han kom tillbaka efter en avstängning, enbart, för att vinna just de två tävlingarna. Intressant…
För mig har FMT inte varit någonting jag lagt krut på. Som ungdomscyklist, under loppets glansdagar, körde jag årligen. I junior och elitklass har jag bara kört loppet en gång, för två eller tre år sedan. Sjukdom, och ett brutet båtben (2006) har hindrat mig tidigare, och förpassat mig till langarrollen…
Starten i år blev en hård sådan. Mitt mål var inte att ta mig runt, eller vinna. Det var att bli sliten, som satan. Och, om jag hade ben för det, hjälpa Maxen och ta spurtpriset (det som ger 3000.- alltså, inte det som ger tavlan.. Grattis Mange
)
Det gick i stöpet, och jag punkterade efter 25 minuter. Efter en långsam lagning jobbade jag på, med ambitionen att bli trött stående. Trött blev jag, men kom ikapp gruppen med Micke Salomonsson gjorde jag aldrig. Kom ikapp Ola Hellström och Oscar Byhlinder men enligt ord i omklädningen hade de just sällskapspunkat och hade mer krafter än mig.
Jag tuffade på, runt 18-25e plats, och drog på emellanåt. Loppet är långt, och när två timmar gått, och jag kört mig sliten och trött, slog jag av. Det var skönt att kunna köra loppet utan press, och med en penningutdelning enbart till topp 5 var det inte mycket förlorat. Micke fick en finfin pump, men det är man väl värd om man placerar sig elva på ”Mountainbikens Vasalopp”. Inte sant? ……….
Efter andra punkteringen, precis när jag dragit på lite i ”Ludvikas näst roligaste stig”, enligt Max och mig, och kanske en halvmil ifrån ”Ludvikas roligaste stig”, drog jag i slangen jag snott ur Salomonssons langaback. Schysst. En punkad slang, och en patron som inte fungerade. En snyting ska han ha.. Ett ”tur att jag inte behövt använda den själv” fick jag..
Situationen redde upp sig och med uppskattningsvis 15km kvar stannade jag och fick saft och kakor hos Fredrik Modins sambos (flickväns? frus?) granne. Jag blev erbjuden att låna sällskapets herrcykel i fint skick men avböjde och fick lift med en Ludvikabo tillbaka till Hillängen. Konstaterade en andraplats för Max på samma vis som i fjol, spurtslagen av Jens Westergren.
Micke S slutade elva. Per Kumlin 14e, ett bra lopp av honom. Junior-Mattias 9a totalt efter sin första ”jävla Finnmarkstur” och svenske Mästaren Darvell trea. Wengelin 6a och Wetterhall 8, som verkar ha bra planer för säsongen 2008..
Jag har planer för 2007. De ser ut enligt följande, ungefär: Träna, träna, träna, träna, BST, träna, träna, träna, vila, träna, MTB-Sthlm, träna, träna, vila, vinna sverigecup.
1. Jens Westergren, Rivette
2. Max Öste, Scott
3. Magnus Darvell, Giant Anthem
4. Lars Bleckur, Scott
5. Danne Eriksson, Trek
6. Matthias Wengelin, Scott
7. Oscar Ekstam, Trek
8. Alex Wetterhall, Focus
9. Mattias Nilsson, Scott
10. Mathias Bergkvist, Scott
11. Micke Salomonsson, Focus