28 februari 2007
Senast jag skrev hade jag ännu inte åkt till Sälen. Jag hade inte åkt i nysnö med mina nyslipade skidor, jag hade inte sett tjejen gå ikull i ett hopp och inte heller hade jag sett henne gå omkring på kryckor hemma i villan. Men, det har jag nu. Nu har jag även blivit stressad över för mycket jobb som kommer upp precis när jag verkligen måste träna, efter tre dagars vila, och jag har också äntligen fått träna, och detta snart fyra gånger sedan igår. Ett, snart två pass på nya hojen, och det kommande, som ska genomföras nu precis, ser jag starkt fram emot!
Idag pratade jag med Max som är på Cypern. Han hade punkat i loppet som gick i helgen, och därmed låtit Micke få den bästa placeringen av nybörjarsvenskarna. Kessiakoff är ingen nybörjare, så han räknas inte. Hade han räknats med, hade han vunnit den ligan, eftersom han blev trea.
Jag åker ner på tisdag med Per och vi två utökar nybörjargruppen med två deltagare. Det ska bli riktigt skönt, för som nybörjare kan man springa omkring i shorts och känna på pooltemperaturen. Justdet, hoppas det finns pool..
Lämna en kommentar » |
Livet |
Permalänk
Publicerat av hjalmarbengtsson
22 februari 2007

Jag håller på att slå rekord. Ett galet rekord. Till att börja med vill jag berätta att jag är den som sällan söker hjälp för sjukvård eller liknande. Jag tror någonstans att kroppen gärna läker själv. Så tänker många, inget unikt i det. Vad som är unikt är förföljelsen av omkullkörningar på lugna distanspass. Igår för andra gången sedan i november, och det var nära att det blev andra åkturen till sjukhus sedan dess också. Nu klarade jag bra. Det var is och inte smutsig asfalt som skrapade upp mig i ansiktet, så såren är väldigt fina.
Nåja, om man frånser placeringen av dem. Den kunde ha varit bättre lämpad. Helst av allt på underarmarna eller något, det hade vart snyggt. Macho, du vet.
Dagen verkade också arta sig till någon cykelhämtardag. Jag skulle sedan tidigare åka tillpedalogerna för att hämta min nya hoj. (Den ser riktigt riktigt bra ut, skriker om att bli körd hårt ända ut i.. ..ändarna.) Mange (Darvell) var också där, och hämtade sin hoj. Micke S hade fått sin skickad, och var i Borlänge och hämtade sin, sa Mattias N som om jag inte minns fel hade fixat sin samma dag? Sist, och kanske minst, hade Max också fått sin hoj.
Jag tog en sväng förbi och hjälpte honom med lite mek och vi kollade igenom hojarna lite. Fina maskiner…
Idag mår såren bättre, och de är inte helt elaka mot mig på jobbet. Gapskratt och sarkastiska skämt åsido, alltså. Resten av kroppen mår bra, och som vanligt felfri från yttre defekter.. *haha*
Lite kläder blev trasor, och lite lösa delar från hojen ligger kvar i diket några mil söder om södertälje alltså. Må de vila i frid.


Här har du en lite cool istapp, som växte från golvet, som en stalagmit. (stavning?).

Kolla snygg i nyllet eller?

Max var lite sugen på sin nya hoj också..

Wow! Nya hojen alltså!
3 kommentarer |
Livet |
Permalänk
Publicerat av hjalmarbengtsson